Okej. Uppenbarligen så förstod du aldrig att jag mådde/mår dåligt, att det är därför jag glidit iväg, blivit helt knasig och tråkig. Eller det kanske du gjorde, men knappast på vilket sätt. Fast jag sa ju aldrig något heller och håller i princip allting inom mig så det är ju dels mitt fel, men kom igen, du kämpade faktiskt inte speciellt mycket för att ta reda på hur jag verkligen mådde/mår heller. Du bara utgick från saker.
Visst, du försökte ju träffa mig och skrev lite på fb/sms osv, men mer än så var det egentligen inte. Du försökte aldrig "ta dig djupare in" än så.
Jag vet ju att du också ofta mår dåligt, att du har det jobbigt du med, men då är det väl desto mer anledning till att visa lite medlidande, förståelse och stöttande. Vi har båda våra depressioner, vi hanterade dem bara olika. Och jag tror det var det som tryckte oss ifrån varandra, som fick oss att glida isär. För det är ju det vi har, glidit isär. Inte du, inte jag, vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar